Hösten är en härlig tid i Kullabygden, speciellt de dagar då det blåser lite eller måttligt. Träd och växter är fortfarande gröna långt in i oktober, först då börjar höstfärgerna synas i naturen på Kullaberg som varit naturreservat sedan 1965 och fungerar som ett rekreationsområde för befolkningen i nordvästra Skåne, och naturligtvis för alla de turister som kommer hit. Till Kullaberg kan man åka för att vandra hela dagen, man kan t.o.m. övernatta i tält på en anvisad plats vid parkeringen vid fyren, men det lämpar sig också för kortare utflykter.
En söndag i oktober 2023 åkte vi upp till Kullaberg för att ta en runda med vår hund, 13-åriga Eurasiern Molly. Denna dag var ovanlig: I stället för den ständiga nordvästliga vinden var det denna dag nordostliga vindar, alltså skydd för vinden på västra sidan av berget. Därför utgick vi med vår hundpromenad från parkeringen som ligger en bit ovanför Ransviks Havsveranda, restaurangen som blivit omåttligt populär de sista åren sedan Andy och Matti tog över den. Denna dag hade de öppet mellan 12 -17, och de flesta platserna i solen var upptagna av gäster.
Ransviks Havsveranda med Danmark synligt i horisonten
Här föddes sannolikt begreppet “Synden i Mölle” eftersom det var här det var tillåtet, och populärt, att kvinnor och män badade tillsammans på 1920-talet. Ransviks Kaffestuga byggdes för att erbjuda badgästerna förtäring. Det är också här som de flesta bilder med badgäster, i sina typiska “Möllerandiga” baddräkter, är tagna av fotograf Peter P Lund.
Den populäraste vägen att ta sig till Ransvik är att gå från Mölle på en stig utmed havet med spektakulär utsikt, men vi valde denna dag att gå uppåt på berget men söderut. Denna stig är mindre använd och naturen lite vildare. Vi stötte på flera rådjur och harar, som tur är ser och hör Molly lite sämre på ålderns höst, så de vilda djuren fick vara i fred.
Efter någon kilometer på stigen letade vi efter, och hittade, den lilla stigen som går upp till Kullamannens grav. Det är ingen plats som är utmärkt med skyltar, men om man håller ögonen öppna efter en liten stig till vänster, innan att huvudstigen svänger ut mot vägen, så kan man gå stigningen upp till den stora stenen som kallas “Kullamannens grav”.
Vem var då Kullamannen? För de flesta i min generation är Kullamannen någon som figurerade i den populära tv-serien “Kullamannen” från 1967 av Folke Mellvig. Den var spännande, tyckte jag då, som nästan alla barn och ungdomar tyckte.
Men myten om Kullamannen har uråldriga anor. Redan år 1350 nämns en riddare, Thord Knutsson Bonde, som personen bakom Kullamannen. Han var då en stjärntydare som bl.a. spådde Kung Valdemars söners framtid. Efterhand som tiden gick användes minnena om Kullamannen till allt fler sagor och sägner. Man trodde t.ex. att denne vakade över den viktiga sjöfarten på Öresund, men en del så också Kullamannen som den som låg bakom olyckor på berget.
Kullamannen har nu på senare tid blivit uppmärksammad eftersom det anordnas en mycket tuff löptävling i maj och i början på november som heter “Kullamannen trail”. De veckorna är det inte ovanligt att vi har långväga gäster i våra turistboenden som kommit för att genomföra tävlingen. Danskar, tyskar och holländare har t.ex. tagit sig ända hit för tävlingens skull.
