En rundtur i Höga kusten på tre dagar
Jag har haft den turen i mitt arbetsliv att jag fått jobba några veckor varje år i Härjedalen på Inlandsbanan. Eftersom det ligger 85 mil från mitt hem i Kullabygden, så passar jag alltid på att åka en solosväng, en minisemester, på fridagar eller efter arbetsperioden. Ibland har det blivit en resa i Norge, men jag hade länge önskat att få åka till Höga kusten i Ångermanland, ett unikt område och ett av Unescos världsarv, känt för sin natur och specifikt för sin landhöjningsgeologi. Inte på någon annan plats på jorden har landhöjningen varit lika hög, 286 meter över havsytan (den nuvarande…). Detta märks bl.a. i de många bergarter som finns där, som eroderats i varierande grad och på olika förkastningar och sprickor som finns i landskapet. För många besökare är nog också Höga kusten synonymt med upplevelser i skärgården eller vid kuststräckningen.
Jag åkte dit på min motorcykel under tre dagar då jag var fri, och det är upplevelserna under de dagar jag ska berätta om. Naturligtvis finns det så mycket mer att göra på Höga kusten än vad jag hann med, men jag var nöjd med mitt urval av aktiviteter denna gång. Självklart återvänder jag gärna dit, det var verkligen fint där!
Härnösands bilmuseum
Sveriges största bilmuseum finns i Härnösand, och det fick bli mitt första stopp efter en knapp halvdag på MC:n, ca. 27 mil från Sveg. Inte nog med att här finns 270 bilar, allt från lyxbilar till vanliga bruksbilar, här fanns också ett flertal gamla MC och ett ånglok (!). Utställningslokalerna är på 5000 kvadratmeter, uppdelade i elva temahallar, och det finns också ett kafé i lokalerna med härliga bakverk. Museet, som är privat, grundades av Calle Lundkvist år 2015 och det finns över 2000 bilar i samlingarna, varav 270 är utställda.
Detta fina ånglok, B 1287, tillverkades av Nohab 1916 och köptes av bilmuseet 2017. Nu pryder det sin plats utanför ingången till museet.
Allt från kromglänsande amerikanare till gamla bruksbilar finns att se.
En sån här Austin var min pappas första bil, i början på 60-talet.
Fritidsbåtsmuseet i Härnösand, för bra för att vara kvar…
Härnösands kommun hade ett samarbete med Statens maritima och transporthistoriska museer och Västernorrlands museum där man utlokaliserat ett fritidsbåtsmuseum. Tyvärr blev år 2023 det sista året för museet. Staten ansåg att det var för få besökare och att det blev för dyrt att driva museet, så då “vill man använda skattepengarna till mer effektiv verksamhet som når fler”. Som Norrlands-vän kan jag vara kritisk mot detta, för all statlig museiverksamhet behöver inte vara i storstadsområdena, bara för att det finns störst befolkning där. Här är i varje fall några bilder från museet. Vila i frid….
Smitingens havsbad och naturreservatet
Efter besöket inne i centrala Härnösand ville jag åka ut till havet, så jag frågade på museet var det var finast. De beskrev vägen till Smitingens havsbad, ett mycket populärt ställe denna varma sommardag. Här finns härlig sand och långgrunda bad, så det räknas som ett av Norrlands allra bästa havsbad. Här finns också en servering och gott om parkeringsplatser.
När jag väl var där hamnade jag snart i Smitingens naturreservat, ett område utmed kusten som bl.a. innehåller fem grottor och många geologiska fenomen. -bland det man kan se är effekterna av landhöjningen i området: En del grottor och formationer, även högt upp på land, har formats av vågor och havsströmmar under miljontals år, sedan har landhöjningen gjort att det nu ligger på hög höjd uppe på land. Det fanns t.ex. en liten sjö som tidigare varit hav, men också grottor.
Snibbens camping
Efter en lång dag körde jag vidare till mitt utvalda övernattningsställe, Snibbens camping i Ramvik, 27 km norr om Härnösand och några kilometer väster om södra påfarten till Höga kustenbron. Här finns det tältplatser för de som så önskar, men det vanligaste var campingstugor i olika storlekar. Campingen ligger mycket vackert invid stranden på en udde i en mindre sjö, och de har blivit prisbelönade år 2022, de blev stolta vinnare av “Campers Choice”. Det var en mycket trevlig camping, inte för stor och bra stugor och sanitära bekvämligheter. Dessutom fanns det en mycket bra restaurang i anslutning till campingen.
Lagom stor stuga för en ensamåkande mc-knutte.
Utsikten från uteplatserna på det populära Snibbens Strandcafée, som kvällstid serverade goda varmrätter.
Temperaturen i vattnet var helt ok i sjön vid campingen.
Rökt harr på tallriken. Mums!
Självfallet ska man släcka törsten på kvällen med en Höga kusten-öl!
Ulvön i Örnsköldsviks skärgård
Köpmanholmen till Ulvön
Jag åkte iväg från Snibbens camping tidigt på morgonen för att åka till Köpmanholmen, en tur på drygt 70 km som bl.a. går över Högakustenbron och förbi Skuleberget. Köpmanholmen ligger ca. 25 km söder om Örnsköldsvik. Ska man åka ut i skärgården är Köpmanholmen en bra utgångspunkt. Jag hade bestämt mig för att åka ut till Ulvön, en av de mest välbekanta öarna i området, och båtturen dit tog omkring två timmar, men då stannade man till på ett flertal fina ställen med pittoreska hamnar. Det blåste och var lite sjögång den här dagen, men det var bara ett fåtal resenärer som blev lite sjösjuka. Personalen på båten gick runt och erbjöd påsar till passagerarna, men det var ingen som använde dem, vad jag såg. Trevlig var det att från båten uppleva den fina skärgården och få se de olika hamnarna, som t.ex. Fjären och Trysunda.
Trysunda är verkligen genuint vacker. Hela ön är ett naturreservat och ön blev 2006 utsedd till “Sveriges vackraste ö” av Anders Källgård, en ö-kännare som skrivit boken “Sveriges öar”.
En vandring på fina Ulvön.
Ulvön kallas ibland för Bottenhavets pärla, och det kan man förstå. Det är den mest turistbesökta ön på Höga kusten, och förutom den fina naturen finns det många välbevarade sjöbodar, bostadshus och gistvallar (en yta där man kan hänga upp fiskenät för torkning). Här finns också Ulvö kapell från 1622, som gör det till ett av Norrlandskustens äldsta. Mitt mål vara att vandra upp på Lotsberget för att se på den fina panoramautsikten, en liten lagom promenad på en halvtimmes tid, om man stannar då och då.
Uppe på toppen på Lotsberget finns en kiosk/café och obegränsat med utsikt i alla väderstreck.
Hamngatan på Ulvön
Genom hela Ulvöhamn går Hamngatan, det är här man kan besöka museum, salteri, restauranger och caféer samt det fina kapellet från 1622. Här finns också närheten till bryggorna och hamnen med sin speciella atmosfär.
Ulvö Kapell
Vid Hanngatan ligger också kapellet från 1622 som byggdes av fiskarna från Gävle som hade Ulvön som utgångspunkt för säsongsfisket. Prästen kom bara dit två gånger per sommar, i övrigt fick de själva hålla i gudstjänsterna. Man hade för sig att riva kapellet då man byggde en kyrka 1892-1894. Lyckligtvis kunde man behålla kapellet efter en donation av Oscar II på 200 kr och genom att länsmuseet köpte kapellet för 500 kr några år senare. Detta bekostade kyrkbygget.
Detta kapell är Norrlands äldsta bevarade träbyggnad. Runt kapellet finns en “nöd-kyrkogård” med vigd jord, men det är mest ilandflutna sjömän och säljägare som ligger där. Det finns också en massgrav där, med sjömän från ett smittkoppsdrabbat skepp.
Inne i kyrkorummet finns ett av de finaste votivskepp som finns i Sverige. Skeppet är skänkt av tre Gävlefiskare som fiskade i Ulvöhamn.
Ulvö museum
Ulvö museum ser verkligen ut som att det legat där sedan sent 1800-tal, men det är faktiskt ganska nytt. Det är den gamla hembygdsgården flyttades dit 2014 och museet öppnade 2015. Här får man en känsla för hur boställen kunde se ut på sent 1800-tal och det finns många intressanta föremål som är utställda där.
Mat och dryck och annat smått och gott.
Ulvön är ett populärt utflyktsmål så många av restaurangerna var fylld med besökare. Det finns några stycken alternativ, själv valde jag ett trevligt ställe med utomhusservering. Ulvön förknippas av många med surströmmning, det var dock inget som fanns på matsedeln då jag var där… Det förekommer ingen industriell inläggning av surströmming längre på Ulvön, men på bland annat Netterlunds lanthandel kan man köpa surströmming för att ta med siig hem. På hotellet serveras det stundom surströmming, liksom på andra platser. Själv föredrar jag surströmming utomhus, men då gärna med mandelpotatis, gräddfil, tunnbröd och lök. Öppna gärna burken under vatten och den ska vara avkyld.
Norrfällsviken
På vägen från Köpmansholmen till campingen passade jag på att göra en avstickare ut mot Norrfällsviken, ett gammalt fiskeläge sedan 350 år tillbaka. Det ligger i anslutning till naturreservatet där man kan hitta klapperstensfält och fornminnesområden. Orsaken att jag åkte dit var framförallt för att vägen dit är mycket vacker och trevlig att köra. Det finns flera mysiga restauranger och boenden där.
Höga kustenbron
Höga kustenbron räknas som ett av Sveriges vackraste byggnadsverk. Det är en hängbro över Ångermanälven mellan Kramfors och Härnösands kommuner. Bron invigdes år 1997 och var då världens nionde längsta hängbro som är 1800 meter lång. som jämförelse kan man ta något annat som finns på denna hemsida, hängbron i Sydney som är 503 m lång. Höga kustenbron är också ett av Sveriges högsta byggnadsverk med bropelare som sträcker sig 180 m över vattenytan. Det är alltså ett imponerande bygge, både på nära håll som på avstånd.
Prästberget vid Snibbens camping
Tredje dagen var det dags att åka “hemåt” igen, till Sveg i Härjedalen. Men innan jag hoppade upp i sadeln igen, på min trogna “mäktiga Africanen” (en Honda CRF 1100, Africa Twin), så gick jag upp tidigt för att gå upp på Prästberget. Berget ligger på ligger på andra sidan vägen av Snibbens Camping. Det var en liten trevlig morgonvandring som tog mig upp till utsiktsplatsen med en vidunderlig utsikt över Ångermanälven och över Höga kustenbron.
Ångermanälven
Norrland är ju bl.a. känt för sina älvar. Ångermanälven är en av Sveriges vattenrikaste älvar, är 463 km lång och har sina källor i södra Lappland. Eftersom den är så vattenrik har den många stora kraftverk som försörjer vårt land med miljövänlig el. Dalgången nedströms, från Junsele kallas för Ådalen (“-Sele” betyder ungefär “lugnt vatten” på samiska), och på vägen mot Härjedalen åkte jag till en början utmed Älven.
Ådalen och minnesmärket Ådalen 31
För många historieintresserade är Ådalen förknippat med händelserna vid Lunde, Ådalen, då svensk militär öppnade eld mot demonstrerande arbetare 14/5 1931. Fem unga arbetare dog för militärens kulor, och händelsen fick stora konsekvenser för framtiden, inte minst symboliskt. Händelsen skedde under oroligheter i samband med en strejk vid Långrörs fabriker AB, där man kallat in strejkbrytare för att utföra lossning och lastning av ett fartyg. Demonstranterna gick i ett demonstrationståg mot Lunde, där strejkbrytarna befann sig. Dagen innan hade en del strejkande brutit sig igenom polisavspärrningar och misshandlat strejkbrytare, detta gjorde att stämningen var mycket spänd. Militär från Sollefteå hade kallats in och stod under polisens befäl. När demonstranterna inte avbröt sin marsch mot Lunde öppnade militären eld, på polisens order. Svensk lagstiftning förbjuder därefter användandet av militär vid demonstrationer eller mot inhemsk befolkning, som en effekt av händelserna i Ådalen. Den politiska debatten var lidelsefull efter händelsen, och den ledde sannolikt till att den dåvarande liberala regeringen ersattes av en socialdemokratisk regering, under ledning av Per Albin Hansson, vid nästkommande val.
Det stora minnesmärket uppfördes i samband med 50-årsminnet av händelsen, och det ligger nära hamnen, på Tullgatan, i Lunde. Konstnären bakom den 2,6 m höga bronsskulpturen är Lenny Clarhäll.
Efter besöket vid statyn åkte jag hemåt, med en avstickare vid Bispgården, Utanede, men om det skriver jag i en separat post.